Idag hade vi en kneepig lektion som fick oss alla att tänke en hel del och bli litte halvt knäppa. Det var en naturkunskapslektion och vi pratade om allt detta med jorden och hur den kom till och blabla. Och då började vi tänka att tänk om vi egentligen inte finns, vi kanske bara drömmer om allt som händer och sen vaknar upp någon dag, eller så kanske jorden är innuti en sån där kula som man har på jul som man skakar på (och det kommer snö). Så tänkte vi också att om man nu kommer "upp till himlen" vad tråkigt det ska vara där, allt måste vara så lungt och fridfullt och man får inte stöka och bråka, men "där nere" får man tjoa, festa och göra precis som man vill. Hahah så då kom jag och klara-lovisa på en lösning. Man gör helt enkelt så att man bosätter sej där nere och så kan man ju ta semester dit uppe och vila sej och bara ta det lungt och sen så tar man och stannar till och hälsar på en snabbis på dom som fortfarande lever här.
Kan tala om också att vi hade faktist lite ont i huvet när vi gick ifrån lektionen på grund av allt vårt flitiga tänkande

En till sak som var litte rolig idag var att när vi kom till den nya mattegruppen så är det min gamla friidrottstränare som sitter där och som ska vara våran mattelärare framöver :p litte lustigt.